Ny kulturpolitik

I dagens kulturnyheter talas det om att det behövs en ny kulturpolitik. Det är rätt, då dagens kulturpolitik inte är för en folkens kultur – utan för elitens och institutionernas kultur. "70-talets fina tal om att nå alla gäller inte idag. För mycket resurser går till institutioner, vars publik inte speglar befolkningen." Så skriver man på Kulturnyheterna. Och det är en sanning. Arbetare och de med gymnasial eller förgymnasial utbildning tar del av mindre kultur överlag. [1] Den skillnad som finns bör man tillskriva inte bara kulturutbudet, utan även vanan av att konsumera kultur, en parallell till studievanan. Att förstå avancerad litteratur, till exempel, kräver mer än bara läskunnighet: det kräver läsfärdighet. Lars Furuland skriver angående den tidiga arbetarrörelsens förhoppningar om att det svenska folket skulle bli ett läsande folk att han är "benägen att i varje fall ge [Harry] Järv rätt i att man knappast kan påvisa olikheter i 'den intellektuella och känslomässiga utrustningen', som är så stora som de faktiska skillnaderna i läsvanor. Det är nämligen, menar Järv, inte förmågan utan snarare viljan som brister, och detta beror på 'en ond cirkel bestående av miljöskador (åsamkade i hemmet eller i skolan), bristande träning, kulturfientlig ideologi'." [2] Så, vad är det den nya kulturpolitiken måste kontra? Jo, hundraåriga traditioner av kulturförsakelse hos arbetarklassen. Att bryta den onda cirkeln. Och detta var alltså det man försökte på 70-talet, både från vänsterns håll och från statens håll. Man hade vissa framgångar med till exempel teaterscener i miljonprogramsförorter, satsningar på bibliotek et cetera. Idag så är det verksamheter som det skärs i. Kulturen som ligger närmast, biblioteksfilialen och den utlokaliserade scenen får strypta anslag, för att det centrala skall klara sig. Det är helt fel väg att gå. Om kulturen skall vara en folkens kultur så ska den finnas där folket finns. I bostadsområdena, på arbetsplatserna och i skolorna. Bara så kan man bryta cirkeln – med hög exponering. För det är med kultur som med sprit. Man konsumerar mer om det finns tillgängligt. [1] Kulturbarometern 2002. Kulturådet: Stockholm, 2003, s. 14ff. [2]Furuland, Lars, "Konsten att läsa" i Ljus över landet. Gidlunds bokförlag: Hedemora, 1991, s. 17.