2006-02-15

Vad med marxismen?

I den marxistiska rörelsen – i Sverige såväl som i utlandet – finns det strömmningar som vill "gå tillbaka till Marx". Gå till källorna, skulle man kunna tänka sig att det betyder, men det är fel. Man vill gå till Marx för att se vad han "egentligen" skrev, för att kunna använda Marx mot de som har "vantolkat" honom. Eller så gör man det för att se vad Marx ville med socialismen. De båda syftena är helt legitima, men sätter ljuset på en fråga som rör marxismens kärna: om marxismen är vetenskaplig ("Origins of Societies", kanske Engels skulle ha sagt) varför är det då så att Marx får spela rollen som överstepräst? Om vi fortsätter parallellen med Darwin så ser vi att det är helt och fullt möjligt att skriva om evolutionen och dess mekanismer utan att referera Darwin. Så är inte fallet med marxismen. Som sagt, det är inte fel att läsa Marx – eller Lenin för den delen – jag gör det själv. Men något är fel när man inte lyckas frigöra sig från ovannämnda som överdomare, där man kan kontrollera om den ena eller andra tanken är rätt. Vad som borde vara överdomare (och detta är egentligen elementa för varje marxist) är verkligheten. Den grå och tråkiga, eller färgglada, roliga verkligheten. Engels menade att Marx hade dragit upp linjerna för samhällets utveckling, och det var detaljstudier som återstod. Jag är böjd att hålla med, men med ett varningens finger. Vi får inte vila på våra lagrar, då det sätter oss i en situation där vi riskerar att syssla med ideologi istället för med den konkreta analysen av den konkreta situationen. I denna konkreta analys har vi chansen att förutom att lära oss något om samhället även att testa våra teorier, omforma det som inte stämmer överrens med våra observationer. I detta arbete borde det, om processen fungerar, ackumuleras en mängd kunskap och en vidare utvecklad teori. Ser vi då detta? Ja, till viss del. Dock så ser vi lika ofta ett desperat famlande efter den ena eler andra meningen hos Marx, för att rättfärdiga vad vi sett och observerat. I stället för att utveckla teorin så vecklar vi in oss i Marx ord. Ord som ofta är sanna, ibland inte.

1 kommentar:

Patrik Renfors sa...

Många vänsterpartister och kanske en och en annan sosse läser litteratur av marx teorier. (Det skulle vara ovanligt med sådana sossar men de finns säkert någonstans.)

Socialister är livrädda att stå upp för teorierna.
Jag menar inte att man ska vara bokstavstrogen, men analyserna står sig ännu idag, kanske ännu mer efter globaliseringens tidevarv. Den internationella solidariteten är mer gångbar och nödvändig än på väldigt länge.

Det har blivit en stor hetskultur om man använder begrepp från Marx eller keynes ekonomiska teorier inom arbetarleden. Det skulle vara förenat med livsfara om man skulle öppna en bok av Lenin, trots att man inte är Leninist. Med andra ord får man inte läsa skrifterna och sålla ut de hemska delarna, så att misstagen inte begås igen.

Teoridelen har fått stå tillbaka kraftigt hela nittiotalet och kanske sedan länge i arbetarrörelsen. Feminismen har gått på frammarsch i kurslitteraturen och är än så länge inte fult i t.ex. Vänsterpartiet.

Högern har fått sätta dagordningen och partiteorier har fått backa. Parlamentarismen har tagit största delen av kraften hos partikamraterna och på många håll går det bakåt för arbetrnas landvinningar i kommunerna, för att socialismen inte sitter i ryggmärgen som den borde.

Jag är en stolt marxist, feminist och Vänsterpartist.