Ljudbokens plats på bokmarknaden

Ljudboken har blivit en framgångssaga, den mest expansiva sektorn av bokmarknaden. Det har inte hänt över en natt, men nästan. En lång tid fanns ljudboken nästan bara hos ljudboksklubbar (Lyssnarklubben till exempel), men nu finns de med de senaste titlarna i våra vanliga boklådor. Detta är positivt, då det ger läshandikappade en chans att ta del av litteratur på ett otvunget sätt. Nu består köparna av ljudböcker dock inte främst av dyslektiker eller andra som har svårt att läsa, de flesta är sådana som inte orkar eller vill läsa. Medelålders män och kvinnor som sitter i bilköer (trängselskatten i Stockholm kanske påverkar ljudboksförsäljningen negativt?). Egentligen är det inget fel med detta heller. Dock så tror jag att det kan finnas ett problem med synen att bok/ljudbok är ömsesidigt utbytbara. Synen att ljudboken är en bok. Det är det inte. Ljudboken är en audiell produkt, inte visuell. Skillnaden mellan boken och ljudboken är innehållsmässigt måhända inte särskilt stor (ofta ingen skillnad alls), men tempot på läsningen/lyssningen skiljer sig åt, vilket man märker väl när man lyssnar på en deckare. Dessutom så är man mer uppbunden i det linjära när man lyssnar, att lätt bläddra fram och tillbaka är inte möjligt. De processer som lyssnadet och läsandet utnyttjar är inte likvärdiga, de har olika för- och nackdelar, men den mest framträdande fördelen är läsandets motstånd. Att vara tvungen (och ha möjligheten) att läsa om, stryka under, läsa fel eller hoppa över stycken, ger en annan förståelse av innehållet än det mer linjära lyssnandet. Boken försöker tvinga oss in i en berättarstruktur från A till Ö, men lyckas sällan. Med ljudboken så har vi få chanser att göra motstånd mot författaren och producenten: vill vi ta del av deras produkt så är det alltför svårt att göra som vi vill. Ljudboken är ingen bok, men den är en framgång. Det gör att vi inte varken kan avfärda den som en uppfinning för de sinnesslöa eller som en ekvivalent till boken. Vad vi ska betrakta den som är inte självklart, men att den är ett verk i sin egen rätt står klart.