2006-01-30

Vilka frågor är viktiga att skriva om?

På mina skriverier (som är koncentrerade runt litteratur, läsande och skrivande – och dessa frågors sociologi – samt allmänt politiska funderingar från ett marxistiskt perspektiv) så är responsen högst olikartad. I de frågor jag finner mest intressanta, de om kulturen (litteraturen) och dess villkor, så är responsen frånvarande. Någon kommentar här och där kanske, men inte mycket. När det handlar om Politiken, så är det annat ljud i skällan. råkar man dessutom ge ett tjuvnyp åt en annan skribent, så är det upplagt för allehanda anklagelser och missförstånd. Antagligen är det beroende på att i de Politiska texterna så är det lättare att projicera sina egna bilder av en kommunist, bilder som för mig är främmande, men tydligen närvarande i människors tanke- och föreställningsvärld. Det paradoxala med detta är att de Politiska texterna är precis lika politiska som de om litteratur. Samma grundtankar, samma analysverktyg ligger som grund för de båda sorternas texter. Samma »oxkommunism« får mig att skriva om bokmarknaden (som är drabbad av en överproduktionskris) som får mig att spekulera om andra skribenters uppväxtmiljö och klassbakgrund och på vilket sätt detta kan ha inverkat på deras skriverier. Samma gamla marxistiska grund alltså. Men bara det Politiska upprör. Det är fascinerande, men något irriterande. Det blir mindre intressant att skriva politiska drapor om det ena eller andra, om den ena eller andra, och mer intressant att skriva om böcker, för någon gång borde man kunna provocera fram en respons på en litteratursociologisk text ur ett marxistiskt perspektiv. För ni, läsarna, är väl medvetna om politiken – även i litteraturen?

5 kommentarer:

M Hazard sa...

Jag tror och hoppas att du har rätt, det är bara lite tråkigt att sådant som man skriver lite med vänsterhanden blir det som uppmärksammas.

Anonym sa...

Jag är av uppfattningen att allt i princip är politik, eller kan göras till politik. Böcker och författare och deras perspektiv är (om man vill göra det till det) en möjlig politisk diskussion.

Jag som (hobby)politiker har ett liknande problem, jag upplever det som att borgarna och delar av administrationen vill avpolitisera politiken, alltså genom urvattna de politiska mötena på ideologi och ståndpunkter och konflikt, så gör de effektivt hobby-tjänstemän av politiker.

Rent generellt skulle man kunna säga att allt utöver den mediabelysta rikspolitiken genom samförstånd, utbildningar, samkväm berövas sina motsättningar. Eller snarare, motsättningarna finns kvar, bara inte hos de valda representanterna för de respektive klasserna. Politiker och politiska personer, tjänstemän och ombudsmän, snart en klass för sig, balanserande på spänd lina som hålls upp av arbetarklassen och borgouisien.

Det har liksom kommit dithän att, diskussioner om ideologi, politik, konflikter, strejker mer eller mindre är tabu, icke rumsrent att tala om annat än möjligen i bloggar och partilokaler.
Börjar man tala ideologi utanför sin lilla snäva kontext tas det som ett angrepp.

Det finns liksom inget utrymme att påpeka att de ramar vi har för tillfället har den storleken för att vi tänjde på dem medelst politik en gång i tiden, en historielöshet.

...Och i vanlig ordning raljerar jag...i din stackars blog ;)

M Hazard sa...

Käre herr Legnemark, du får gärna raljera här, då du har substans i det du skriver.

Och vad gäller avpolitiseringen av poltiken har du helt rätt i. Debatt och diskussion handlar i stort sett om hur man skall förvalat den budget som är av Gud (?) given.

Anonym sa...

Ursäkta om jag tycker det är ett bra tecken. "varav hjärtat är fullt..."
Det bevisar att avpolitisering och avreglering närmar sig vägs ände...
Och om välfärd och människovärde hotats såson varit fallet så länge finns kanske inte några utbredda marginaler och utrymme för litteraturen och estetiken? När det brinner i knutarna blir nog politik mest angeläget. "Erst kommt das fressen und dann die moral..." oder litteratur...

M Hazard sa...

Att just Brecht sentens är min e-post-signatur känns ju som ett sammnträffande som ser ut som en tanken.

Problemet är ju att politiken är att hänföra till samma sfär som "die Moral" :) Alltså klassmotsättningarna i överbyggnaden. Sen så tror jag, som Brecht, att kulturen är just politik.