En tjusig drink bör dock matchas med en viss klädstil, poängterar Karolina. Går man till ett uteställe eller någon av nationerna i Uppsala är det främst partytoppar som gäller för tjejer. Nedtill kan man ha ett par kostymbyxor eller jeans, men i sådana fall av det lite dyrare slaget. Populära just nu är exempelvis jeansmärket Rock & Republic som designats av Victoria "Posh" Beckham. Pris: cirka 2 000 kronor. - Om jag gick till samma ställe två helger i rad skulle jag aldrig ha på mig samma kläder. Räknar jag bara de partytoppar som jag har i omlopp, blir det väl mellan 15 och 20 stycken. De får gärna ha mycket glitter eller paljetter. Guld går också bra, men det får inte bli för mycket.Bloggaren Karolina Lassbo, bördig från Dalarna* men numera student i Uppsala, visar vad Juridicum kan göra med en. Hela Lassbo känns som en stererotyp av borgerlig ideologi, men jag antar att SvDs artikel om "glamourprinssessan" och Lassbos egna blogg inte ger hela bilden. Lassbo kommer från en mellanskiktsfamilj (mamma läkarsekreterare, pappa sektionschef på socialbyrån) och har troligen varit besmittad med borgerlighetens ideologi, i viss utsträckning, redan innan hon kom till Uppsala. Dock så har jag svårt att tro att någon, som är uppväxt på en gård utanför Falun, pysslat med kaninhoppning och började plugga till psykolog var så indoktrinerad från början. Men osvuret är bäst. Att Lassbo kommer från mellanskiktsförhållanden tror jag är viktigt, för vad man uppfattar både i artikeln och på Lassbos blogg är en stark vilja att BLI, inte en mer blaserad känsla av att VARA. Vetenskap och socialism kan inte annat än önska att Lassbo inte kan förverkliga sina drömmar om att bli överklass, då glamouren lever av merprodukten. *Ni vet den där landsändan som avbildades i Masjävlar.
2006-01-24
Överklass i vardande?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
Jag känner igen typen, uppåtsträvande individer från småborgerlig eller arbetararistokratiskt bakgrund. Rädslan för hur andra ska betrakta en, följaktligen oförmågan att bära samma utstyrsel två helger i rad, tycks alltid finnas där.
Egentligen väcker de mer känslor av medömkan än ilska hos mig.
Jag kommer osökt att tänka på ett par rader från Knutna Nävar:
"Du närs med en dunkel dröm
om rikedom och makt
Du får fly till en värld som du aldrig kan nå
av kärlek, lyx och prakt."
Vi får väl se hur det går efter revolutionen, jag tror inte det är särskilt många som anser att handgjorda praliner är något det ska slösas arbetskraft på (ja, eller då får man väl lära sig att tillverka sådana själv om man nu vill ha det).
DN-artikeln och bloggen fungerar dock som en intressant skola, t ex när det gäller bruksvärde kontra bytesvärde samt varufetischism.
Har faktiskt lite svårt att förstå vad det är som upplevs som så "stötande" i att den här tjejen försöker förändra sin livssituation. Det är ju väldigt vanligt att folk som ej är födda med guldsked i mun försöker förbättra sin livssituation genom att studera vidare.
Folk som visar initiativ och framåtanda är sådana som behövs i alla samhällen. Även i de fall då de ej är "renläriga" - vilket "tyvärr" endast en mikroskopisk andel av svenska folket förefaller vara.
Jag ser inget stötande i att en jänta från mellanskikten söker sin identitet och vill bli borgare. Jag ser det närmast som en naturlig utveckling.
Dock så ska man veta att precis som de sköna samtalen gror på merprodukten, så gör glamouren det.
Det verkligt skrämmande är ju inte att hon vill förändra sin livsstil genom att studera och utvecklas. Det verkligen skrämmande är hennes val av livsstil, det identitet som hon anser eftersträvansvärd. Jag antar att det är en fråga om smak dock, den identitet hon valt ligger långt ner på min lista, strax under "backstugusittare" men precis över "visigot".
Jag skulle nog vilja bli backstugesittare - vet knappt vad det är men det låter mysigt. I alla fall på sommaren.
Frågan är inte om "glamourprinsessan" är smaklös eller inte - frågan är varför jag inte blir förvånad. Med den tid jag spenderat vid Uppsala Universitet, samt att jag är från Uppsala, gör att jag nästan rycker på axlarna och undrar vad som är så exceptionellt med denna dam. Det finns hundratals likadana personer av båda könen (HBT-människor göre sig icke besvär med snacket om något "tredje kön" eller vad det är som är på agendan för dagen) som hela tiden är fysiska uttryck för denna konsumtionshetsideologi.
För att se dessa personer in action i aktion - check out:
Brats-bibeln:
http://www.stureplan.se/
Brats-studenter:
http://stockholms.se/
Vad var det där för jävla elitism gentemot Dalarna? Snacka om att visa på hur sk socialister egentligen är lika goda kålsupare som borgare. Jävla pseudo-revolutionär.
Elitism? På vilket sätt? Nu har jag aldrig varit i Dalarna, men jag antar att folk där är som folk är mest. Stämmer inte det?
Det Johan Persson skriver är, tyvärr, ganska symptomatiskt för ett av de större probelm jag ser med vänstern idag. Han skriver att det efter revolutionen inte "är särskilt många som anser att handgjorda praliner är något det ska slösas arbetskraft på". Varför inte det? Om något, tror jag att det är masstillverkade chokladkakor á Marlborou som kommer att försvinna, inte handtillverkade chokladpraliner. Om kommunismen inte innebär en häjning av människors livskvalitét är den inte värd något alls. Eller, för att leka med Emma Goldman, om jag inte får köpa vicuña-tröjor är det inte min revolution.
Jag är böjd att hålla med dig Anders, men jag vill inte uttala mig om just chokladkakans vara (jag gillar just Marabous mjölkchoklad mest av all choklad). Men som en parallell så kan jag säga att får jag inte köpa böcker i läderband, så är det inte min revolution.
Jurister hör väl till de mer konservativa yrkesgrupperna. Jag har svårt att tänka mig några andra yrken där man klarar sig sämre med talang, hårt arbete, traktoroverall och prilla under läppen. Att kunna passera som solid borgare är nog en förutsättning för yrkesmässig framgång.
Thomas E
Om inte revolutionen innebär att alla produktivkrafter riktas mot stål, betong och skördetröskor så är det inte min revolution.
Nej, skämt å sido. Vill folk att vi ska ägna arbete åt att skapa handgjorda praliner så har inte jag någonting emot det. De är säkert godare och håller högre kvalitet än massproducerade chokladkakor.
Vad jag, en smula klumpigt, vill säga är att det inte spelar någon roll för våra glamourprinsessor och prinsar, det viktiga är att de handgjorda pralinerna kräver att mer arbete läggs ner i dem än i maraboukakorna, följaktligen är de också dyrare, exklusiva, de är lyxvaror.
Lyx och glamour kännetecknas i mina ögon av att det är onödigt och att dess enda fördel är att inte alla har råd med det, alltså är det en statusmarkör.
Naturligtvis betyder kommunismen även för mig handgjorda chokladpraliner, lamatröjor och vackra böcker åt alla.
Det är bara det att våra kära glamourprinsessor inte lär njuta av dessa särskilt mycket då de inte längre är statusmarkörer.
Det sämsta med dessa kommentarer är att det är figurer som inte tål kritik själva som ger bort det. Låt Lassbo vara glamourös om hon vill. Och låt oss ifrågasätta Che Guevara-tröjor och rigida vänstermänniskor som fastnat i sin egen förlegade idealbild. Hur orkar ni?
De som jag känner av de som lämnat kommentarer här, Anders och Henrik (och mig själv, såklart) är inga Ché-tröjsbärande träskmonster.
Själv kommer jag från en vänstertradition som betonar att man ska vara hel och ren, och para det med en mormor som är skräddare så har du mig.
Du ska inte vara så snabb med att kritisera det du inte känner till, helst som denna blogg inte behandlar mina shoppingvanor eller min klädvanor.
Mittåt. Jag har varit inblandad i Che-diskussioner på min blogg och i lokaltidningen hemma, därav liknelsen. Men det kunde du ju inte gärna veta. Fel av mig. Det jag såg likheter med Che-tröjbärarna var motviljan att acceptera andras åsikter och intressen. Själv intresserar glamour mig lika mycket som patologi, men jag respekterar de som gillar att pyssla med bådadera...
Det är väl ingen som egentligen hyser motvilja mot Lassbos hobbys (även om man kan finna den lite skruvad). min bloggpost handlar om något annat, vilket jag trodde var uppenbart, men det uppenbara var tydligen något annat.
Besmittad, hahaha. Skön Stalin-retorik.
Skånsk redneck: Jag blev biten av en visigot när jag var barn.
Fan också, och jag som alltid har läst Karolinas blogg som om hon hade en ironisk glimt i ögat i allt hon skriver. Men hon är tydligen borgaraspirant! Där ser man.
/TM (älskarnärmänniskoretiketterarvarandra)
Här går disskussionen het.
För att förtydliga VoS försvar av min estetiska person och avsaknaden av che-kitsch i mitt hem, så kan jag meddela att jag i helgen införskaffade mig en mycket fin kavaj av märket Dolce & Gabbana på Harvey Nichols.
"Jag är finvänster med blod på manscheten - jag är den som har frikort på kemtvätten"
Oj, Henrik, nu raserar du ju bilden av vänstern som träskpunkare!
haha! mycket underhållande! människorna här gör verkligen problem av ingenting... Skaffa en riktig hobby istället för att sitta här och tjata!
Kom igen! Lassbo är som alla andra lantisjurister i Uppsala, hon har ingen aning om hur man ska klä sig. Popsnörena här är mycket mer stilmedvetna och elitistiska. Och vad har er väsnterelitism med arbetarrörelser, klasskamp och demokrati att göra?
Och vilka är det som är vänsterelitister här? Om du ska skriva inlägg så bör du exemplifiera och inte bara tycka.
Skicka en kommentar